På förekommen anledning...

... vill jag hänvisa till detta tidigare inlägg; High expectations
Det är fan inte lätt att veta vad folk förväntar sig av andra. Det är inte heller lätt att be om saker. Man vill ju att en del saker ska komma av sig själv. Vad vet jag, kanske en 08-grej.

"Här är alla lika övergivna
Ensamma,synd om oss
Här går man inte runt och hälsar på
man måste ringa först
man måste boka tid
man måste skynda sig
man måste skärpa sig
man måste komma in
i Stockholm"
-Lars Winnerbäck

Skitsamma om jag har man, hundar, jobb och bostadsrätt. Jag SAKNAR dig och Er även fast mitt liv rusar fram i vuxenvärlden. Jag stannar upp för dig oavsätt.

High expectations...

Jag har ett bestående problem. Mina förväntningar på andra och mig själv och vad andra förväntar sig av mig. Antingen är mina förväntningar på andra för höga och jag blir besviken och jag känner mig till en vissa fall t om sviken. Eller så är mina förväntningar för låga och jag blir överraskad och överumplad...
Jag tar inte vänskap o relationer till andra förgivet. I bland är jag t om överspänd och nojjig när det gäller vissa av mina vänner, otrygg.
Varför fick inte jag reda på det av henne? Varför hörs vi aldrig av? Och det värsta...om inte jag hör av mig vad händer då???

Kan inte låta bli...

... att känna mig ensam.

Grabbarna grus.

Freke slappar loss me 'kompisen' "M.K"

Kasta ingen skit på mig, jag äger ingen åker.

Jag läste denna på ett forum. Verkligen tänkvärt!

Åsnan
En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen.

Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt. Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.

Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt.

Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig.
En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg. När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig och tog ett steg upp. Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen.

Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig.
Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt.
Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats.
Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp.

Skaka bara av dig och gå vidare.

Livet är roligt nästan jämt.

Har två vänner som mår riktigt dålig. Av olika anledningar. Det skär i mig när jag hör deras röster. Jag vill bara befria dem från all frustation/ångest/stress/saknad/panik/ensamhet. Ni är alltid där för mig. Jag vill kunna ta deras problem och lägga på mina axlar istället.Varför kan man inte det?